Den store Leo



.HEJ MÅNDAG.

Jag är nog inte insam om att ha blivit såld på The Great Gatsby.

Det var rätt många år sedan jag läste boken (i samma veva som jag också läste Jack Kerouacs På drift och Breakfast at Tiffanys...hmm kanske en röd tråd där) men historien gjorde ett starkt intryck och när jag nu såg trailern blev jag hur sugen som helst på att se filmen. Är det någon som varit och tittat?

Någon som också plötsligt känns hur intressant som helst är Leonardo DiCaprio.
Jag såg honom för första gången i Titanic och precis som alla andra tonårstjejer då drömde jag om en lika stor och vacker kärlek som hans och Roses. Men Leo kändes ändå rätt mesig. Och trots en rad kanonfilmer med honom har det första intrycket hängt sig kvar lite grann. Fram tills nu. Plötsligt känns han helt rätt i den här glammigt sorgliga filmen.

GO LEO!

I love it

Jag bara älskar den, våren!

Körsbärsträdet utanför sovrummet har slagit ut nästan över natten och jag och Viktor står och spanar ut på de vackra blommorna. Jag förklarar att de doftar underbart och att man kan göra den allra godaste sylt av bären som kommer sen. Det är fint att få visa någon allt för första gången och jag tänker att det ska bli så roligt att sen om ett tag få se när han äter sylten. Undrar vad han kommer att tycka är gott...

Vi börjar så smått vänja oss vid varandra, Viktor och jag, och nu är vi mer trygga i att möta andra. Så idag kom mamma på besök för att se den nya lilla regenten för andra gången. Supermysigt att få lite egen tid tillsammans med henne och det känns lite speciellt att jag, hennes dotter, nu också har ett litet barn. Så åt vi hallongrottor och tog en promenad i det nästan övervarma vädret och bara hade det bra. Var ni förresten beredda på den här värmen? Det var inte jag! Men nu är sommarkläderna (de få plagg som passar) framrotade och jag säger: våren - bring it on!

.skön kväll till er.

Ok, jag vet

Jag vet, just nu är det mycket bebis här på bloggen.

Men det är så livet lever just nu, dessa första skälvande veckor ihop.

Vi lever så nära varandra alla tre och det känns nästan som att Viktor är en del av mig.

Vi sover och andas som ett och vi gör så gott vi kan för att ha samma rytm.

Och den där bebislukten...den är bara så underbar!

.HA EN FIN KVÄLL.

Baksidan av myntet

Den stora tröttheten som Ebba von Sydow skriver om har knackat på även hos oss på lugna gatan.
Sömnen är inte den bästa och de lugna första dagarna känns redan evighetslångt borta. Nu är Viktor jättearg och ledsen för saker jag inte lyckas lista ut vad de är. Ammad, nybytt, närhetsmättad men ändå rödskrikande och förtvivlad. Mammahjärtat gråter och det bultar bakom ögonen. Note to self...kom ihåg att dricka mer vatten för annars får du för lite mjölk och då blir bebis ledsen. Ond spiral det där.

Läser Malin Wollins krönika i senaste numret av Mama och ler igenkännande när hon skriver om spjälsängsställningen som är alla kiropraktorers fasa och om drömmar som övergått från ungdomskärlek till coolt jobb för att numera handla om att hinna sitta ifred på toa en stund. Bara en liten stund. Snälla!

Bebisbubblans baksida, jodå det finns en sån med :)

.KRAM.

Bebisbubblan

Man har hört om den, men det är först nu jag förstår vad den innebär. Bebisbubblan.
Efter förlossningen gick vi in i den totalt och det är först nu vår lilla familj börjar titta ut igen.

Viktor föddes i Varberg fredagen 26:e april, klockan 19:32.
Lycka är bara förnamnet och livet var fint trots att vi var rätt omskakade och mörbultade (ärligt talat, det där med att föda är döjobbigt och inte alls sådär rosafluffigt och underbart som vissa säger).

Men sen inleddes rond två.
Vi tyckte inte att han den lille, med de finaste av öron och tår, verkade må bra. Prover togs och stödmatning sattes in innan barnläkaren tillslut sa att vi skulle åka till neonatal i Halmstad för att Viktor hade höga infektionsvärden och lågt blodsocker. Pang! Så satt jag och hjärtat i en snabb ambulans med Magnus på följe till ett nattbelyst sjukhus där allt nog skulle bli bra.

Och det blev det!

De var superduktiga i Halmstad och Viktor tillfrisknade från den lunginflammation han hade.
Så nu är vi hemma och allt är lugnt och fint. Mammahjärtat svämmar över av ömhet och ödmjukhet inför det nya lilla livet som ligger och snusar så rofyllt bredvid. Att man kan älska dem så mycket och så fort går knappt att förstå och jag blir helt överväldigad av alla känslor och gråter titt som tätt för allt och ingenting.

Så måste jag bara tacka för alla kommentarer och fina hälsningar! Jag läste dem efter hand de trillade in och blev så glad och rörd av er omtanke. TACK. Men nu är det dags för amning och jag ska försöka att spräcka bubblan för blogginlägg lite då och då. Men tills dess får ni ha det så bra!

.STOR KRAM.

En liten

Före...

I morse när jag gick ut fick jag en sån stark utomlandskänsla!
Den bara kom över mig och när jag tänkte efter så berodde den nog på fukten, som för första gången i år var varm, och den där omisskänsliga doften av hav. Ett underbart lugn!

Så jag tog med kameran till baksidan för att ta några före-våren/sommaren-bilder. Bara för att senare kunna plocka fram dem och påminna mig om den skarpa kontrasten mot det som väntar. För även om det varit bra kallt länge och våren tvekar, står vi faktiskt precis på tröskeln till att allt ska explodera i färg och grönska. Det är nog lite som med livet i allmänhet...i förrgår dog min morfar och om bara några dagar kommer ett nytt litet liv ha kommit till världen. Det är nästan poetiskt när man tänker på det och jag försöker att se det så. Som något vackert som väntar mitt i det sorgliga.

.HA EN FIN DAG.